Kognitiv-analytisk psykoterapi (KAT)
KAT är en integrerande och tidsbegränsad psykoterapiform. KAT:s gestaltningssätt kan tillämpas för att analysera många olika slags klientsituationeroch änvänds både i korta som i långa terapier. I grunden utvecklades terapimetoden för korttidsterapeutiska behov i England. KAT är en fungerande psykoterapiform för de flesta psykiska problem och kan användas vid individual-, par-, familj- och gruppterapier. Teoribakgrunden ligger i psykoanalytisk objektrelationsteori och kognitiv psykologi. Gestaltningssättet ligger också nära ett systemteoretiskt tankesätt.
I KAT undersöker och iakttar terapeuten och klienten tillsammans klientens symtom och sätt att uppleva saker och ting. Terapeuten och klienten fungerar som jämbördiga parter som samarbetar kring klientens problem. Man strävar till att gestalta bakomliggande internaliserade handlingssätt och klientens inre dialoger. Klientens bakgrundshistoria avspeglas vanligen i hans handlingssätt och syns i hur han förhåller sig till sig själv, andra och omvärlden. Terapins mål är att utveckla klientens självreflektion, som hjälper klienten finna nya möjliga handlingssätt, göra val och förändringar i sitt liv. Istället för problematiska, destruktiva eller otillräckliga handlingssätt stöds klienten i att finna nya och bättre fungerande sätt.
I början av KAT-terapin söker man efter en gemensam uppfattning om klientens problem och gör upp mål för fortsatt arbete. Denna så kallade utredningsfas tar vanligen 4-6 sessioner. I slutet av den gör man upp vidare planer. För en del klienter kan själva utredningsfasen ge tillräcklig hjälp. I utredningsfasen gör man vanligen upp något slags skriftlig produkt av hur man har uppfattat klientens problem. Denna bild, text, eller diagram fungerar som arbetsredskap för terapeuten och klienten. Under terapins gång kan denna problemgestaltning revideras enligt ny information och förståelse.
Terapiperiodens längd kan variera. Perioden avslutas ofta med en uppföljningssession efter en några månaders paus. I slutet av terapiperioden och vid uppföljningen bedöms vilka mål har nåtts. Ifall många problem är olösta kan man överväga huruvida fortsatt terapi eller några andra stödåtgärder behövs.